Vita
När det var dags att byta ut bråkstaken Gaius diskuterade jag med konsulent Bengt Borg och ville ha en liten, lugn tik och se där, det fanns en sådan i lager. –Ja, så lyckligt var det då att det inte var någon väntelista på hundar som det har blivit allt mer och mer.
Liten var hon, lugn var hon –ja så lugn att man ibland skulle vilja ha haft hjul under fötterna på henne så det gått att skjuta henne framåt.
Det där med stillsamheten funkade bra då jag några år var ganska dålig och inte hade så högt tempo. Vita blev bra för mig eftersom jag under en lång tid varit sjuk och fått svårt att gå och då är det bra med en så lugn och snäll hund. Precis som föregångaren Zento gillar Vita katter och när jag lyckades få Inger att försöka med katt blev de två ett trevligt par – ja katten och hunden alltså.
Vita var en sådan där trevlig och skötsam individ och eftersom mitt liv lugnat ner sig och det inte var så mycket bravader så blev det inte så många äventyr heller. Vi jobbade på och det blev promenader i omgivningarna, lite resor och vandringar till byn o.s.v.
Vita fick en hel del trassel med sina tänder och fick operera bort ett antal men var alltid så glad och nöjsam.
En morgon i april 2017 hittade Inger henne innanför altandörren och hon kunde knappt resa sig. När hon försökte gå ut och rasta ramlade hon och vi fattade att något var riktigt alvarligt.
Snabbt kontaktade vi Djursjukhuset och fick OK att komma på direkten och det var bara att sätta in hunden i bilen, –ja, det var inte bara att sätta in henne, hon kunde knappt gå så det blev en massa assistans.
På Djursjukhuset fick personalen bära in henne och när undersökning med ultraljud gjordes såg man att hennes mjälte brustit på grund av en massa tumörer och hunden höll på att förblöda.
Det var bara att ta farväl av ytterligare en kompis och Vita fick somna in.
Både Inger och jag vill tacka Marie Nolén som då var ledarhundsveterinär för hennes fantastiska stöd!!!