Ifozz
Jag börjar ju som ni förstår bli om inte till ålder så p.g.a. sjukdom bli gammal och svag men ledarhundarna har ju hållit mig igång så tanken på att skaffa en ny hund fanns allt där.
Jag hade flera samtal med ledarhundsverksamheten och det som verkligen fick mig att förstå mitt bästa var ett samtal med konsulent Bengt Borg. Jag förklarade min situation för Bengt och han sa ”Mats! Jag kan inte tänka mig dig utan hund!” så jag ställde mig i kö och tränade under tiden för att komma i form lite mer.
När så Bengt ringde och sa att det fanns en hund åt mig började jag gråta och det var en otrolig lyckokänsla, detta trots att det här blev min sjunde hund.
Bengt och co, ni har förlängt mitt liv och jag är så glad att ni tror på mig vilket jag nog bevisar också.
Så blev det då dags för ledarhund nr 7 och enligt säkra källor var han en Labrador på två år och in i mitt och Ingers liv stormade han i början av november 2017. Denna gång var det premiär för mig med hemleverans vilket innebär att hunden kommer direkt hem och inte via en kurs någonstans. Nu var det ju så väl att han inte skickades med Post nord utan levererades av Carina Jönsson från Kustmarkens hundar.
Det var en mycket glad och härlig upplevelse när Ifozz stormade in för stormade gjorde han. Vilken glad och härlig kamrat tyckte jag och Inger men… denna åsikt delades inte av vår då sex-åriga katt vilken flyttade ner i källaren på obestämd tid.
Ifozz är en arbetsglad och sällskaplig kamrat som pålitligt traskar med mig på våra promenader, följer med på möten m m.
Katten, –ja Mysan som hon heter bodde helt i källaren i ca ett halvt år och visade sig sparsamt men nu när drygt ett år har gått så är hunden och katten bästa vänner och även om Mysan tycker att Ifozz är lite väl yvig i sina lekar funkar det jättebra.
Det har inte blivit så många bravader ännu så länge för mig och Ifozz utan han funkar så där exemplariskt och kan anpassa takten när husse har en dålig dag och är lika glad, för glad är han alltid.
Inga problem undrar kanske någon: Jo, han har febless för strumpor och inte bara snuttar och bär på dem, han äter upp dem också så här gäller det att hålla ordning på fotbeklädnaderna.
Vår värsta tid var när frukten började mogna och falla ner för en värre ”glufsomat” har vi aldrig stött på så till nästa höst måste vi nog bygga någon form av rastgård för just den tiden för vi har en jättestor tomt och det vore djurplågeri att Ifozz inte skulle få gå ut och strosa, nosa och leva ut där.
Eftersom jag förutom synnedsättningen nu också börjar höra väldigt dåligt vågar jag inte alltid släppa Ifozz för rastning när vi är ute utan det blir rastning i koppel och då känns det väldigt bra att han kan fara runt på tomten som vi kostat på ett hundsäkert staket vilket blev dyrt men är värt varenda krona.